Bild
Nästa artikel
Sportigt från Norge
Publicerad 6 oktober 2016
Reportage
Under lång tid förknippades DBS med tanter och farbröder. 1967 släpptes en efterlängtad sportmoped. DBS Sport lockade med tuff attityd och sköna linjer.
Gummidäck och fettavdämpad teleskopgaffel. Den friska motorcykelprofilen och de fartfyllda linjerna. Med en hästkraft var DBS Sport en riktig fartbåge med sting och ax till tusen. Beskrivningar hämtade ur broschyrer från ”Norges störste sykkelfabrikk, Jonas Öglaend A/S, Sandnes”. Översättningen till svenska haltade. Det krävdes mod av den svenske tonåringen för att välja DBS. I folkmun döptes ”Den beste sykkel” – DBS – om till ”döden bakom styret” eller till nivåer som ”Damernas Bröstsalva”. Retfulla kommentarer hördes ständigt.
Retstickorna tiggde om att köras över. Om de inte varit så fega kanske de erkänt att DBS Sport faktiskt var tuff och såg bra ut där den glänste av krom och rostfritt stål. Den blänkande lackeringen snyggt transparent röd eller blå och en som hette Jaffa Yellow. Allt från bromsar och däck till framgaffel var av kraftig konstruktion. DBS Sport saknade varken upplagt avgassystem eller skydd framför strålkastaren, störtbåge var däremot tillbehör som kostade extra. Men vem erkänner att man är den där som välter!?
De tekniska specifikationerna utgick från norska förhållanden med högre krav på dimensionering och utförande än för svenska. Norges bergslandskap med mäktiga uppförsbackar och nedförsbackar, mörkret i tunnlarna och knaggliga färister frestade materialet. Sachs 50/3 LFS blev aldrig överhettad, fläktkyld och en riktig slitvarg. I Sverige på platta marken fungerade fartvindskylda 50/3 KFS lika bra. Båda treväxlade med fotspak.
Med nytaget mc-körkort uppmanades sextonåringarna att behålla moppen, beställa trimsatsen på fem hästkrafter SAE och sedan registrera som lätt mc.
Nu var fem hästkrafter inte mycket till pulver med tanke på att fabriksbyggen som Honda och Yamaha ståtade med det tredubbla. Trimsatserna sålde men till en annan åldersgrupp, femtonåringarna. De var väl bara ute i god tid kan man tänka.
Tidningen Motor provkörde den första versionen, DBS Sport 3022 redan 1967. ”En mc-liknande och välbyggd moped med underredsbehandlade skärmar” löd rapporten. Fast balansen var sådär och lägena i den fyrväxlade lådan ganska svårfunna.
Kent Lind fyllde femton 1970 och jobbade extra på Nisses MC och Sport hemma i Knivsta där han köpte en sprillans ny DBS Sport 3024 i Transparent Blue.
– Den kostade 1 900 kr men jag gav bara 1 750 kr. Fick bra rabatt. Vi var fem-sex grabbar hemikring som körde DBS.
Ett helt gäng med DBS-åkare törs ingen reta. Kent Lind klarade tonårstiden utan men.
– När yngste sonen fyllde femton 2007 ville han inte ha någon ny moped och där slank jag själv in på mopeder igen.
En blå en gul en röd har det blivit, och någon till. Den gula 3025:an är precis som den blå 3024:an omlackerad. Det är svårt att hitta bra exemplar till salu påpekar Kent. Begagnade delar vinns med lite tur på Tradera. Annars finns slitdelar i Norge hos Kjell Berg A/S, men sett i svenska kronor blir det lite dyrt. Ljuddämparnas värmeskydd är en sådan detalj. Tills vidare får snarlika plåtar från bygghandeln duga.
Att modellen skulle lida av dålig balans avfärdar Kent med att framgaffeln på tidiga modeller var spinkigare. Hans gula 3025 har den kraftigare varianten och känns väldigt stabil.
Att det redan fanns många utmärkta svenska mopedmärken hindrade inte importen hit. Mycket tyskt kom in. Italienskt japanskt och österrikiskt. Att just DBS skulle leta sig över norska gränsen var inte självklart. Under 1950-talet lydde Norge under begränsningar om antalet mopeder varje tillverkare fick sälja, vilket Jonas Öglaend A/S kringgick med emblem från cykelfabrikat som Erla, Favorit, Mammut och ett flertal andra, med Tempo och DBS i yttersta toppskiktet. Mopedexporten till Finland var uppdelad på samma sätt. För Sveriges del hamnade DBS till slut hos Simons Radio TV Sport AB i Tidaholm. Man blev generalagent från 1962 och en tid framåt. Jonas Öglaend A/S hade under 1970-talet 800 anställda och var Skandinaviens största cykelexportör och därtill med årlig kapacitet för 10 000 mopedramar.
Hos Simons finns inga delar kvar och för att komplicera sin egen tillvaro har Kent Lind i Knivsta just köpt ett exemplar av efterföljaren till DBS Sport som kom 1973 – DBS Panter 2621. Nu blir det till att börja leta efter fler svåra delar. Inget för den late och fege. Men så bär ju DBS-ägarna som sagt på ett stort mod.
Text & foto: Stefan Wulff
Retstickorna tiggde om att köras över. Om de inte varit så fega kanske de erkänt att DBS Sport faktiskt var tuff och såg bra ut där den glänste av krom och rostfritt stål. Den blänkande lackeringen snyggt transparent röd eller blå och en som hette Jaffa Yellow. Allt från bromsar och däck till framgaffel var av kraftig konstruktion. DBS Sport saknade varken upplagt avgassystem eller skydd framför strålkastaren, störtbåge var däremot tillbehör som kostade extra. Men vem erkänner att man är den där som välter!?
De tekniska specifikationerna utgick från norska förhållanden med högre krav på dimensionering och utförande än för svenska. Norges bergslandskap med mäktiga uppförsbackar och nedförsbackar, mörkret i tunnlarna och knaggliga färister frestade materialet. Sachs 50/3 LFS blev aldrig överhettad, fläktkyld och en riktig slitvarg. I Sverige på platta marken fungerade fartvindskylda 50/3 KFS lika bra. Båda treväxlade med fotspak.
Med nytaget mc-körkort uppmanades sextonåringarna att behålla moppen, beställa trimsatsen på fem hästkrafter SAE och sedan registrera som lätt mc.
Nu var fem hästkrafter inte mycket till pulver med tanke på att fabriksbyggen som Honda och Yamaha ståtade med det tredubbla. Trimsatserna sålde men till en annan åldersgrupp, femtonåringarna. De var väl bara ute i god tid kan man tänka.
Tidningen Motor provkörde den första versionen, DBS Sport 3022 redan 1967. ”En mc-liknande och välbyggd moped med underredsbehandlade skärmar” löd rapporten. Fast balansen var sådär och lägena i den fyrväxlade lådan ganska svårfunna.
Kent Lind fyllde femton 1970 och jobbade extra på Nisses MC och Sport hemma i Knivsta där han köpte en sprillans ny DBS Sport 3024 i Transparent Blue.
– Den kostade 1 900 kr men jag gav bara 1 750 kr. Fick bra rabatt. Vi var fem-sex grabbar hemikring som körde DBS.
Ett helt gäng med DBS-åkare törs ingen reta. Kent Lind klarade tonårstiden utan men.
– När yngste sonen fyllde femton 2007 ville han inte ha någon ny moped och där slank jag själv in på mopeder igen.
En blå en gul en röd har det blivit, och någon till. Den gula 3025:an är precis som den blå 3024:an omlackerad. Det är svårt att hitta bra exemplar till salu påpekar Kent. Begagnade delar vinns med lite tur på Tradera. Annars finns slitdelar i Norge hos Kjell Berg A/S, men sett i svenska kronor blir det lite dyrt. Ljuddämparnas värmeskydd är en sådan detalj. Tills vidare får snarlika plåtar från bygghandeln duga.
Att modellen skulle lida av dålig balans avfärdar Kent med att framgaffeln på tidiga modeller var spinkigare. Hans gula 3025 har den kraftigare varianten och känns väldigt stabil.
Att det redan fanns många utmärkta svenska mopedmärken hindrade inte importen hit. Mycket tyskt kom in. Italienskt japanskt och österrikiskt. Att just DBS skulle leta sig över norska gränsen var inte självklart. Under 1950-talet lydde Norge under begränsningar om antalet mopeder varje tillverkare fick sälja, vilket Jonas Öglaend A/S kringgick med emblem från cykelfabrikat som Erla, Favorit, Mammut och ett flertal andra, med Tempo och DBS i yttersta toppskiktet. Mopedexporten till Finland var uppdelad på samma sätt. För Sveriges del hamnade DBS till slut hos Simons Radio TV Sport AB i Tidaholm. Man blev generalagent från 1962 och en tid framåt. Jonas Öglaend A/S hade under 1970-talet 800 anställda och var Skandinaviens största cykelexportör och därtill med årlig kapacitet för 10 000 mopedramar.
Hos Simons finns inga delar kvar och för att komplicera sin egen tillvaro har Kent Lind i Knivsta just köpt ett exemplar av efterföljaren till DBS Sport som kom 1973 – DBS Panter 2621. Nu blir det till att börja leta efter fler svåra delar. Inget för den late och fege. Men så bär ju DBS-ägarna som sagt på ett stort mod.
Text & foto: Stefan Wulff
Kommentarer
Alltid älskat DBS, hade en cykel från dem när jag var ung. Numera blir det mest bil, men brukar hyra bil i Norge. Senaste jag var där så hyrde jag en bil hos https://www.biluthyrning.nu/sv-norge/ . Smidigt och enkelt och jämförelse av priser från flera bolag i Norge.