Jawa Type 23 Mustang

Tändningsreglage av bakelit, sportigt smal tank och högt liggande skärmar på motocross-vis. Jawa Type 23 Mustang liknade inget annat. Eller jo, en italienare. Fast på sitt eget lilla vis. Tillverkningen kom igång 1969 efter en överenskommelse med Italien. Italjet Mustang hade lanserats 1965 med varvvillig och strong Minarelli P4-motor, vaggram och enorm racingtank med dubbla tanklock, en svårslagen värstingmaskin. Det tog den tjeckiska planekonomin fyra år i segdragna förhandlingar med Italjet innan den inhemska varianten kunde presenteras för en otåligt väntande publik. 
Där fanns vissa likheter – som bensintanken – fast i förminskat format, med tanklock av plast. Annars blev nog det mesta olikt och utan extravaganser.
Vaggramen var utbytt mot främre delen av den bananformade ram Jawa använde i sina försök att vinna inom GP-racingen. För att påskynda processen inom den socialistiska verksamhetsplanen användes samma typ av motor, hjul och avgassystem som till den rundlagda skotermodellen Jawa 20, detaljer från hyllan. Den ursprungliga vackra Apriliastrålkastaren byttes mot en klunsigare Jawaprodukt. 

Motorn var en inhemsk historia där motorblocket visade stora likheter med 1950-talets CZ 125, dock med liggande cylinder. Framåttrampad ultrakort kick och en till synes bakvänd växlingsmekanism höjde mångas ögonbryn. Att bananramen tvingade fram en nödlösning där förgasaren vändes framåt var nästa lustifikation, snorkelslangen som mynnade ut i luftrenaren inne mellan tankhalvorna ytterligare en. I ett politiskt system utan några till synes ansvariga beslutsfattare blev även kvaliteten lidande.  
Men allt var inte negativt. Däck av fabrikatet Barum innebar tradardryg lastbilskvalitet, och titta på hjulen som så fiffigt kunde skifta plats. Om något av dem blev skevt var det bara att byta utan hänsyn till fram- eller bakmontage. Motoreffekten var heller inget fel på. 3,5 hk vid 6 500 r/m innebar toppfart på 60 km/h trots fattiga tre växlar. Med följde även en diger verktygsutrustning, enbart överträffad i mängd av sovjetiska bilars.
I en sista ansträngning att undanröja allt som kan kallas utsvävningar försvann framgaffelns gummibälgar 1975 liksom tankens tunna dekorationsränder. Folk borde vara nöjda ändå. Och 1982 slopades de påklistrade tankdekalerna. Fortsättningsvis dimmades ”Jawa” över tankens flortunna ytskick genom en väl använd schablon. 
Hur är då denna strängt fostrade proletär att handskas med? Faktiskt riktigt inbjudande med sin välstoppade dyna, fjädringens goda komfort och bromsar anpassade för fartegenskaperna. Motorn segdrar hyggligt när så behövs och när växlingsmönstret med ettan upp och tvåan trean neråt väl sitter i hjärnbarken, funkar allt finfint. Ska man klaga är det på strålkastaren som är förvånansvärt klen.


I Tyskland såldes en mycket tidig version av Jawa Mustang genom postorderföretaget Neckermann – som sålde hela Jawas sortiment från motocrosscyklar till speedwaymaskiner som Neckermann-Jawa! Från 1969 till 1982 pågick tillverkningen. I våra ögon sett – i sina lätt påsiga arbetarkläder – inget annat än ett rent bruksfordon. Där och då nästan en sportmaskin, om än ytterligt tillbakahållen. Något annat var knappast att vänta. Men herr Reznik kände sig lugn där han parkerat på brädgården. Han skulle snart avancera i sitt fordonsinnehav. Inom en överskådlig framtid. Kanske köpa Trabant. Men helst en Polski Fiat. De lär vara bra. 

Text & Foto: Stefan Wulff