Bild
Nästa artikel

Grusfest på Florett

Reportage

Snabbast i sitt slag. På bana. På asfalt. Men vi testade förmågan i grusföre. Två varvvilliga Kreidler Cross attackerar gropar och krön med värdigheten i behåll.

Inget annat mopedmärke har skördat så många hastighetsrekord som Kreidler. Och frågan är om något annat märke lagt lika stor möda på sin särprägel. Kreidler kapslade pedantiskt in motorpaketen. Formskön sa man om den byngliga motorkåpan, patentskyddade den mot efterapning, och fick samtidigt massor av utrymme för matchande lackering. Den liggande cylindern var ännu ett särpräglat drag som Kreidler länge förblev ensamt om, av lättmetall och med hårdförkromat lopp. Tyngdpunkten hamnade lägre, bra vid kurvtagning, och tvåtaktarens obehagliga motorvibrationer eliminerades helt. Knepet togs långt senare upp inom speedwaycirkusen när man gick från stående till liggande motorer. Plötsligt kunde varvtalet ökas med fantastiska 3 000 r/min!

Kreidler Werk låg i Kornwestheim utanför Stuttgart. 1962 producerade fabriken fler tvåhjuliga motorfordon än resten av alla västtyska konkurrenter tillsammans. I likhet med Zündapp hade man rykte om sig att vara lite bättre, lite dyrare. Och betydligt snabbare. Från och med 1956 namngavs toppmodellen Florett och den fanns snart i RM-, TM- och RS-utförande. I Tyskland hade Florett RS med Nicasil-behandlad cylinder 6,25 hk och hela 85 km/h i toppfart. Den var stor och stadig som en ordinär 125:a och godkänd för två vuxna. Mopedversionen gav 2,9 hk, fast i Sverige gällde förstås en hästkraft och 30 knyck. ”Snabbast i världen” innebar att Kreidler 1965 nådde makalösa 177 km/h. 1971 sprängdes 200-vallen av en ännu bättre inkapslad Kreidlerprojektil. Fabulösa 210 km/h, ett smått oslagbart rekord där 18 hk och 16 000 r/m krävdes för att bryta ner luft- och rullmotståndet. Vi talar om 50-kubikare med en litereffekt som närmade sig 400 hk. 


Fyra eller fem växlar var standard på kontinenten, i Norge, Finland och Sverige var Kreidler inte mer än treväxlade. Redan 1964 tillverkades en mindre serie Florett Cross i tävlingsutförande, med tillnamnet Mustang. Detta tvingade biltillverkaren Ford att på den tyska marknaden döpa om sin Mustang till T-5. Några år tidigare råkade Volvo ut för samma sak med Amazon. Du tänker rätt – Kreidler Amazone var det den gången. Från 1965 kallades den speciella crossversionen för GS 50. Den salufördes i en starkt begränsad upplaga till en häpen allmänhet som plötsligt kunde förfoga över en verklig tävlingsmaskin!

År 1974 typbesiktigades äntligen den bruksvänligare Kreidler Cross i Sverige. Fortfarande med motorn väl gömd. Synd kan man tycka då den stora cylindern verkligen inte skämdes för sig. Utan upplagt avgassystem och med en bakre fjädringsväg som mäts i enstaka centimeter låter vi Toomas Mäkk och Henrik Aronsson bevisa Kreidler Cross duglighet på rullande grusunderlag. Vi är i skogarna runt småländska Bottnaryd.
– Jag kände inte ens till modellen för ett år sen, säger Toomas Määk, även kallad Mulle Meck. Jag letade efter en fin moppe bara och fann den här på Blocket. En import med fyra växlar och växlingsmekanismen dold inne i motorn. Renoverad av en gubbe som efter mycket arbete drog slutsatsen att det var smartare att gå över till en skräpmoppe som han inte behövde vara så rädd om. 

Henrik Aronsson från Töreboda har mer baskunskap i ämnet, sin första Kreidler ägde han redan som trettonåring. Tre gånger så gammal var det åter dags att åter skaffa en.

– Jag sålde ju min första Kreidler i ungdomsåren, min dåre. Den här är svensksåld och i köpet ingick extra delar värda mer än moppen. En fin kostar 15 lappar eller mer. Tanken är omlackerad men dekalerna börjar ta slut. Jag hade tur som hittade nya. 

Varken Mulle Meck eller Henrik Aronson räds att använda sina ögonstenar. Grusunderlaget är vått, löst och mycket tungkört. Mopparna får kämpa i uppförsbackarna. 12,5-literstanken och en stadig, pressad plåtram skjuter upp matchvikten över modiga 80 kg. Motorerna har grabbarna sett över, varvvilligheten är enorm, vibrationerna blygsamma. Kraft finns så det räcker och nästan blir över, men det toppiga effektregistret känns malplacerat på vår crossbana. Draget kommer först på höga varv, här hade reedventiler gjort stor tjänst. Accelerationen blir lidande. För när farten väl är uppe svänger banan tvärt och det blir att börja om från noll fart igen och lamellerna får jobba. Fjädringen är bättre än den ser ut att vara. Inte ens riktiga Moto Crosshojar hade längre fjädringsväg i början på 1970-talet. Ljuddämparen har fått en knäck längst bak som kompensation för att systemet inte är draget upptill. Bakhjulsåka är inget hinder.

Grus smärglar kedja och drev. Lervällingen når motorkåpan. Tröjorna är sura och tunga av regn, men verkligen inte förarnas miner. Mulle och Henrik flabbar högljutt och det hörs hur det knastrar av grus mellan tänderna. Tvi vale vad kul! Kreidlers svenska återförsäljare har varit flera. Sveciabolagen startade verksamheten 1953. 1966 tog H. Flöter över, 1972 AB JM Motorimport och från 1976 AB Welander och Josephson i Sundbyberg. Modellutbudet var från början spinkiga saker på höga klena däck. Gubbmoppar. Kreidler Florett i Crossutförande är biffigare än så vilket Mulle och Henrik bevisar med ett sista bredställ, ett sista jätteplask i vattenpölarna, bara ett sista hopp i guppet där borta. Och en sista klotning. 

Den 12 mars 1982 begärdes Kreidler Werk i konkurs. Från världsledande till nedläggning är vägen tydligen inte lång. Men möter du Toomas Määk och Henrik Aronsson när de tagit sig ut med sina maskiner på slät asfalt igen, så passa dig noga. Kreidler är fortfarande känt som världens snabbaste mopedmärke och dessa hårdingar har var sitt ilsket orange exemplar. Henrik har faktiskt två. 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.