Bild
Nästa artikel

Med chefens goda minne

Reportage

Mopedrenoverare Lasse Cedergren har inte bara gjort ett grundligt jobb med sin Solifer Speed. Han har god hand med chefen också.

Att helrenovera en tvåhjuling är både lätt och svårt. Startsträckan är kort och alla komponenter går att stapla i en hyggligt ordinär garagehylla. Ramen kan efter lack till exempel med fördel förvaras – på jobbet! Så blev fallet när Lasse Cedergren i Bålsta och hans jobbarkompisar på Stockholm Vatten på allvar blev bitna av moppeflugan. När 15-åringar i 50-årsåldern kommer samman utlöses ofta en massa latent liggande drömmar, drömmar som poleras av runt fikabord, bekräftas och blåses upp till orimliga proportioner och bäst av allt: är fullt möjliga att förverkliga på ett helt annat sätt med 30 års garagerutin och väsentligt tjockare plånbok. Och finns det som i Lasses Cedergrens fall en välsorterad verkstad på jobbet är spärrarna inte många. Mopedentusiasmen omsattes till hobbyjobb på kvällar och helger och snart fylldes utrymmen och skrubbar med vackra, helrenoverade mopeder.

– Många var lite undrande och vi var oroliga när vi fick en ny chef. Men dom gillade mopparna och nu står dom lite överallt som dekoration, säger Lasse Cedergren som är reparatör.

Mitt i detta moppesurr uppstod som en naturlig följd en del köp och sälj. Därför kom det sig att en femhundring bytte plånbok i maj 1998 och en finsk Solifer Speed 1972 fick ett nytt garage. Lasse har inga nostalgiska kopplingar till märket, men såg en tuffing i det lite ledsna vraket. Solifermopparna känner vi i Sverige genom samarbetet med Fram/King, fabrikerna hade ett utbyte med varandra från 1960-talet. En riktigt svängig sak var Solifer Export som designades av konstnären Richard Lindh som var verksam bland annat på Arabia. Men Solifer såldes även här som eget märke om än i en ganska blygsam skala, och de snygga 1970-talarna låg helt rätt i tiden med rejäl fjädring, mc-stuk och fyrväxlad motor från Tomos. Det var ett ganska bra objekt där det mesta fanns med förutom avgassystemet. Tanken var lite bucklig och motorn fungerade inte. Men den candyblå lackeringen (”polykromatic blå”) var klart löftesrik och på bilder hade Lasse sett att avgassystemet skulle vara upplagt, ännu ett argument för en omsorgsull renovering.

Om själva den fysiska hanteringen är det lätta med en mopperenovering blir det genast svårt att utröna vad som är rätt och fel. Varje liten detalj blir avgörande för helheten och finns det inget exakt facit att tillgå gäller det att hitta lösningar som smälter samman till ett oantastligt totalintryck.
Därför blir man som betraktare lite förvånad när Lasse Cedergren pekar ut en rad grejer som inte är original. Men med väldigt rätt stuk. 
Soliferexperten ser direkt att stötdämparna inte är de rätta och att avgasröret kommer från en Sachs, inte vi andra. Där det rått oklarheter om ytbehandling har Lasse satsat på vitkromatering, vilket är billigare än vanligt förkromning, men ger det där proffsiga slutresultatet. Motorkåporna är lackade med Volvos fälgfärg plus klarlack.

– Motordelar kunde min granne fixa. Han är från Finland och åker ofta hem. Han hade långa listor med sig vad han skulle leta efter och dammsög gamla cykelaffärer på landet.

Motorn är en fyrväxlad Tomos som i reklamen sades vara Europas modernaste med ”cast-ironcylinder” och oljesticka och givetvis var den framtagen efter erfarenheter från tävlingsbanorna. Knattecrossversionen av motorn hade 7,6 hk vid 7 500 r/min och fem växlar. Helt avgörande för ett lyckat slutresultat är lacken och där chansade inte Lasse Cedergren utan skickade tank och kåpor till Johnnys mc-lackering. Resultatet är helt enkelt fantastiskt, djupet är svårt att fånga på bild. Bokstäverna är täckta med ett lager klarlack liksom de vita fälten. Lite överkurs beordrades – på kåpan som döljs av avgasröret anas texten ”Speed”, något fabriken inte gjorde sig omaket att producera, det skulle ju ändå inte synas! En chansning som renoverare Cedergren har all anledning att ångra var valet av sadelmakare. Den lokala skomakaren på det stora shoppingcentret var inte riktigt rätt man för uppdraget och när den färdiga sadeln räcktes över var det inte långt till tårar. Han krävde 1 500 kronor för uppdraget och originalvinylen hade givetvis åkt i soporna! Med hjälp av en inlånad originallimpa som förebild och en äkta yrkesman kunde incidenten förträngas till ett krumilurigt minne så här i efterhand. Solifermoppen har funkat perfekt sedan renoveringen och har väckt uppmärksamhet på träffar och rallyn. Mellan turerna står den och glänser på jobbet till glädje för moppebrusiga arbetskamrater och chefer som vet vad god personalvård innebär i praktiken. 

Kommentarer

#1
2017-10-17 10:46

Snygg! Minns modellen från Finland på 70-talet.

Hej!

Våra annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta göra det vi gör. Så vi vore tacksamma ifall du kunde stänga av adBlocker!